- Svenskt visarkiv
- /
- Handskrivna visböcker
- /
- Harald Winberg
Harald Winberg
Harald Winberg (1910–1993), son till Josef Winberg, var bonddräng i unga år, gjorde militärtjänst i Visby och blev inkallad under andra världskriget. I sina visböcker samlade han allt från fredsvisor och schlagers till en sång om Titanics förlisning.
Josef Winbergs son, Ivar Karl Harald Winberg har lämnat tre visböcker efter sig. Harald Winberg föddes vid Mallgårds i Alskog den 6 april 1910. Efter skolgången fick han ge sig ut och tjäna bonddräng i unga år, bland annat i Eksta socken. Han gjorde militärtjänst vid I 18 i Visby 1931, bilden i uniform togs där när Harald var 21 år.
Kärleksvisor och skillingtryck
Den första visboken, nummer 33, har han påbörjat vid Bjästavs i Sanda 1929 och skrivit i till 1931. Här finns Emigrantvisan, en visa om Titanics förlisning, kärleksvisor, skillingtryck och En katekes för flickor: ”Du skall inga andra älskare hava före mig!”
Den andra visboken, nummer 32, har Harald börjat på hemma vid Mallgårds 1934. Den inleds med Bröllopet i Flänga, kärleksvisor och Bonnjazz men det blir snart dystrare tider. I januari 1941 skriver han visan För hösten 1939 om hur de ”hörde det mullra i öster”. Samma månad skriver han Fredsvisan, ”Varför skola mänskor strida?”
I februari 1942 är han förlagd till Borgvik i Östergarn och skriver ned en visa om ”den gotländska istiden 1942 i februari”. Här finns en svensk text till Lili Marlen: ”En lotta i armén” och en visa avskriven ur Gotlands Allehanda diktad till det tyska krigsskeppets Albatross beskjutning utanför Östergarn under första världskriget 1915. Boken avslutas med två sånger på gutamål av Edvin ”Solstädarn” Lindquist från Havdhem.
Den tredje visboken, nummer 34, är påbörjad 1935 och skriven fram till 1938. Här finns kärleksvisor, skillingtryck, schlagers men också berättande visor som Frihetssång vid Ryska Kejsarens död från 1881 och Attentatet å kejsarinnan Elisabeth av Österrike 1898.
Förde dagbok hela livet
Under andra världskriget var Harald inkallad, han körde lastbil och var den mesta tiden förlagd på norra Gotland. År 1944 gifte han sig med Gertrud Larsson från Lau. De bodde i Lau några år innan de med tre barn flyttade till Alskog. Då arbetade Harald som sotare, ett yrke han hade i nästan 30 år innan han sadlade om och blev klockare i Garde pastorat.
Precis som sin far förde Harald dagbok hela livet. Han tecknade också ner visor och kupletter ända fram på 1980-talet. Harald var mycket musikintresserad och hade en ansenlig samling stenkakor med dåtidens artister. Han tog också varje tillfälle i akt att lyssna på gästande musiker. Barnen berättar hur de fick följa med och höra på allt från Gunnar Hahn och Diego Blanco till Peder Svahn, Ulla Sallert och Artur Erikson!
Harald gick ur tiden den 4 februari 1993.
Eva Sjöstrand